I huvet på Karrow!

Inatt på Harrys ramlade jag ihop.
Jag kände precis innan att benen började ge vika.
Gick mot toaletten men hann inte riktigt hela vägen dit.
Det svartnade för ögonen och jag vaknade med en drös människor runt mig.
En av dessa jobbade inom vården och hävdade att jag fått ett krampanfall.
Jag hade bland annat tuggat hål på läppen.
Det läskiga var att jag efter första fallet fick ett glas vatten och satt ner, men segnade ihop en gång till.
Vakterna kallade på polis som snällt gav mig skjuts upp till US akuten.
Ampi fick följa med.
P.g.a. strejk blev det en vidare tur i ambulans till Vrinnevisjukhuset i Norrköping.
Ampi och jag passade på att MMS:a bilder på mig fastspänd på båren till olika vänner.
I Norrköping hittade de inget fel, dock hade jag sjukt hög puls, 130.
Fick göra EKG och ta blodprov.
Det mesta såg bra ut, förrutom att jag hade för många (tror jag) vita blodkroppar.
Detta trodde de berodde på att jag i nuläget är dyngförkyld.
Ca 05.30 fick jag och Ampi åka taxi hem till Linkan.
06.00 satte jag nyckeln i låset, med en lättnadens suck.

Idag har jag haft lite ångest då jag är rädd att många såg min kollaps och trodde det berodde på drängfylla.
Jag vill klargöra att så inte var fallet.
Vakterna förklarade mig näst intill spiknykter efter att jag förklarat för dem vad som hänt.

Det blev ett äventyr jag inte hade räknat med.
Idag mår jag bra, lite svag men det kan nog bero på förkylningen.