I huvet på Karrow!

I skrivandets stund gråter jag.
Anledningen är det hypersorgliga programmet Spårlöst.
Tredje programmet för säsongen, och precis lika sorgligt som de tidigare två.
Ibland kan jag bli lite irriterad på mig själv när jag grinar till tv-program.
Så är inte fallet när det gäller Spårlöst.
Jag kan inte känna igen mig i hur personerna känner, men jag kan känna med dem.
Och det är jag stolt över!